...eller fingrarna i rätt blogg i alla fall. Den här ska ju inte vara stängd - den är tänkt som en öppen fontän men kanske lite mer avpersonaliserad vad gäller namn och exakt lokalisering för att mitt paranoida jag ska få lugn och ro. Ja, jag blir lite stirrig ibland och tänker att nätet är en stor orm som ska sluka mig och mitt barn om jag blir för personlig. Samtidigt vill jag ju blogga. Ja, kanske är det inte här jag bloggar allra mest personligt, men ändå - jag vill ju vara här och jag vill ju skriva egen dagbok inför framtiden om min finurliga lilla härliga kvicka tvååring som gör livet så härligt och rikt. Och så vill jag ju skriva om Lillasyster i magen som bänglar runt och faktiskt är där. Som ska komma om 51 dagar är det tänkt.
51 dagar är inte en evighet. Det går att stå ut även om jag ibland betvivlar. 51 dagar + 7=58. Mer än så blir det inte. Om maximalt 58 dagar är hon här om inget oförutsätt händer och allt går åt helvete. Jag vet att man aldrig kan veta, jag vet att vad som helst kan hända. Men jag ber för att det går som det ska, att hon kommer, att jag ska få uppleva ett nytt liv en gång till i livet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar