Tre år senare

För tre år sedan, i skrivande stund, hade jag varit mamma i fjorton timmar. Förstagångsmamma. Mamma till världens finaste lilla Karamell. Ja, hon var så fin att det inte var klokt, gång på gång fick jag upprepa det för pappan: "Titta, vad fin hon är, kan du fatta? Är det sant att vi hade en sån fin i magen hela tiden? Kunde vi göra en sån fin bebis?". (Svägerskan som läser här ibland skrattar nog åt mig, för jag vet att hon har någon bekant som la en filt över huvudet på sin nya bebis så att de andra mammorna på bb inte skulle bli avundsjuka när hon gick ut för att fika. Jag la ingen filt över henne, men jag tänkte för mig själv "Ja, ni andra har också fått fina bebisar, men det är ju faktiskt ingen som är riktigt lika fin som Pupplund". Det tänkte jag på riktigt, på fullaste allvar. Hon var (är) jordens skatt).

De tre år som gått sedan hon mödosamt hittade vägen ut till oss har varit en stor bubbla för mig. En Pupplund-bubbla, som först nu, när lillasyster kommit, spruckit. Jag har kanske inte varit helt mig själv de här åren, men jag har varit mamma och jag har njutit av varenda dag som det. Att få barn är det bästa som har hänt mig - i efterhand kan jag inte förstå varför vi tvekade, varför gjorde vi det inte långt tidigare? Visst, då hade det ju inte varit Puppis vi fått, men ändå. Vi fegade och väntade och lät livet komma i vägen. Kanske var det rätt, jag vet inte, men just rädslorna förstår jag inte i efterhand. På många sätt har inget någonsin varit bättre än det är nu, när vi har två små bönor i huset. Fast visst är det annorlunda, visst är egentiden begränsad, visst är logistiken annorlunda, visst är det krävande. Men det ger mening och det ger en tillhörighet som är svår att beskriva. Min klan, min egen lilla klan.

Kära Puppis och KaramEll: Stort grattis på livets tredje födelsedag. Det är en stor grej att bli tre år, det är en stor grej att få sin hoj att fräsa fram på, att få ha sitt första kompiskalas och att ha förväntningar på sin dag. Du är ingen liten tjej längre, det har du kungjort och det håller vi med om. Du är stor och modig och rolig och social och egensinnig och bara världens bästa för oss. Jag vill ge dig jordens största puss och kram och viska till dig när du somnar att vi fick den största skatten man kan få när vi fick dig och din lillasyster.
Tack världsalltet.
Tusen tack.