Hurra för vår enmånadsbaby

I dag blir Lillis en månad, tillika fyra veckor, då februari blott har 28 dagar. En månad har gått sedan hon mödosamt tog sig ut på andra sidan värmen i livmodern. Otroligt att en månad kan gå så snabbt och att livet kan förändras så mycket så snabbt - och ändå så lite. Hon kom ut och tog sin plats direkt - hon har bara glidit in i vår tresamhet och gjort den till en fyrsamhet på ett så smidigt och enkelt sätt att man bara häpnar. Jag väntar varje dag på att tvåbarnschocken ska komma, men jag känner den inte - inte ens när hon nu är inne i sitt livs första utvecklingsfas och är märkbart missnöjd med allt utom att äta och att byta blöja. Hur vi än bär henne och hur vi än håller henne är hon missnöjd. Nej, jag ljuger - det finns korta stunder av tillfedställelse - men i jämförelse med det nödja barn vi har haft hittills har vi plötsligt fått arga babyn i vårat hus. Men det är okej - vi vet ju att det ska vara här nu, det är normalt - och om vi tycker att det är lite jobbigt så är det ju inget emot vad hon tycker.

Kära Lillis (Eller Brallis... eller Allan(-Brallan) som vi också kallar dig i huset): Du är så välkommen hit. Det fanns en plats för dig - det visste vi redan innan - men att den är så tydligt markerad och reserverad för dig hade jag inte kunnat föreställa mig. Det är liksom så helt sedan du kom. Jag älskar att ha en liten klan, att vi är fyra - jag älskar att se Puppis med dig, att se hennes glädje över dig och hennes värme när hon frågar efter dig det första hon gör när hon vaknar. "Var är Lillis, mamma? Var är lillasuuuster?". Att vara fyra i vårat hem är stort och starkt - vi är en liten familj. Det var vi innan också, men det här längtade jag alltid, länge, många år efter: Ett par barn, en anständig och bra karl och ett hem jag kan kalla mitt. Det är med sån stor ödmjukhet jag mottar det här och är i det - jag fattar att det är en stor skatt jag har och jag fattar att det är långt ifrån alla förunnat och jag fattar att det aldrig kan tas för givet på något sätt. Men att ha två döttrar: herregud. En sån glädje. Lillis och Puppan: Tutti amore. På riktigt.