Jag lovar. Detta var ett av livets stora ögonblick i en snart treårings liv: Att få möta Snorkfröken och Mumin och Muminpappan och mamman och de andra kompisarna. Att personligen få överräcka presenterna som hon själv gjort och själv bestämt att ge till dem, att se deras fina mottagande, att få dansa med dem och leka med dem och kramas, kramas, kramas. I vår familj är Mumin väldigt speciella och har så varit sedan Puppis var runt året. Och i helgen som gick åkte vi äntligen till Mumindalen och träffade dem. Tro mig - det var värt varenda minut och varenda nickel. Och mer än så.
Så underbart att få krama Mumin, nu blir jag nästan lite avis ;) Mumin är härlig tycker jag, vi har böckerna och smoffsar Muminklubbor :)
SvaraRadera