Jag är så väldigt tacksam över att ha blivit uppfångad som jag blivit - jag har verkligen ett nät runt mig nu som jag studsar mot och självklart blir det bättre. Jag mår bättre redan - mer ork, mer tålamod, mer icke-sammanbrott när Lillis gråter så att huset skakar. Det gör mig ödmjuk. Allt är inte alltid vad man tror att det ska vara - än mindre vad man förväntar sig att det ska vara. Ibland blir det bara hursom. Och så blev min och Litens start. Men nu är hon fyra månader, det är dags att lägga starten bakom och surfa vidare mot nya mål - nu ska vi ha en sommar i stugan med vänner på besök, med svägerska med familj på besök. Barnen ska få leka, vi ska bada, lata oss, umgås och förhoppningsvis ladda mycket energi inför hösten.
Tack SLL för hjälpen, tack för att ni lyssnar på mig och bekräftar mig och lyfter mig och får mig att tro på mig själv. Resan har bara börjat, jag vet det, men jag vet att jag är på rätt väg.
Upplagd av C kl. tisdag, juni 21, 20
När jag läser dina tankar så tänker jag att det kommer att mynna ut i en Pupplund 2.0, en ny C, en uppgraderad version helt enkelt som kommer att bli coolare och tuffare än nånsin. Heja dig!
SvaraRadera