Det är faktiskt så. Jag är här på alla sätt och vis - och jag känner mig ganska vanlig, ganska mycket som mig själv. När jag sover bra och vilar och inte bara spinner. Det krävdes helt enkelt tid, vila, totalt sju krissamtal, sömn, lite skoj med mannen och familjen och sen blev livet lite bättre igen.
Och så växte barnet också. Det får jag inte glömma. Hon har vuxit massor och blivit en stor hungrig tjej på fem och en halv månad - fortfarande med humör men också med ett ljuvligt kvillrande skratt.
Och snart återkommer jag från sommarkomat.
Hej vad härligt! Skönt att livet är balanserat, hoppas ni alla mår bra. Och vilken liten kopia på storasyster hon är, bebisen. Kram!
SvaraRadera