Det är så spännande att följa med barnens resa - från de där första hjälplösa krypen till stora människor med egna karaktärer. Att kalla Lillis för en stor människa är ju att ta i, men hon är inte längre ett hjälplöst litet pyre. Hon kommunicerar för fullt, talar om för oss vad hon gillar och inte gillar, visar att hon är ett väldigt socialt djur med stark vilja och hög röst men att hon också är väldigt tillgiven och närhetsberoende och kärleksfull. Och storasyster som faktiskt blir roligare och roligare för varje dag tycker jag. Jag måste komma ihåg att vara här och nu och ta in allt som händer, för det är roligt. Det kommer så mycket fyndigheter över de där små läpparna.
Just nu är det "Zlaten" som är grejen. Vi kikar på youtubeklipp när han sparkar boll och vi lyssnar på Zlatansången och så vidare. Helst hela morgnarna om hon fick välja. Fast det är svårt att komma ihåg namnet på honom. "Mamma.. kan vi titta på den där... fläta...hm...fläten?". Hihi, Fläten. Det är fint det med.
Ingen kickar feutboll som han, Fläten, Fläten...!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar