När ungen är sjuk kommer superkrafterna fram. Enkel matematik. Superkvinnan tar plats och lämnar en något ynkligare ynkigare medsyster vid fotänden av sängen, kan man säga. Det finns ju inte plats för något annat än att ta hand om barnen och så bara gör man. A woman´s gotta do what a woman´s gotta do. Så är det bara. Och det är häftigt att se hur naturen har fixat det, för autopiloten åker på - rätt in i fixarlandet.
Det är länge sedan jag sov nu. På riktigt. Jättelänge sedan. En hel natt har jag inte sovit på i alla fall åtta månader. Inget konstigt med det, vi har ju fått barn. Men fram tills för ett par månader sedan har hon bara vaknat en gång per natt, kanske två. Sen kom UTVECKLINGSKRISEN och det blev en miljon gånger. Eller i alla fall upp emot tio. Varje natt. Och när det nu, sista veckan, stillat sig lite så blir Fröken Pupplund sjuk - sannolikt mykoplasma. Och jag sover inte igen. Och nu sover jag riktigt lite, väldigt lite, nästan bara korta stunder i taget för hon hostar hostar hostar och sen är hon arg arg arg och sparkar och slår och är het som en kamin och så vidare. Men superkrafterna räddar mig.
Tack Moder Natur för den smarta utformningen av människan.
Tack också för erfarenheten som ger mig vetskapen att de där hela nätternas sömn kommer att komma tillbaka. Allt inom sin tid.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar