Det här går ju sådär....

Jag hade tänkt att ha en lite lagom uppdaterad blogg, komma med lite små reflektioner från min del av världen, hinna publicera en och annan bild, hinna shoppa några nya kläder som kunde pigga upp. Men nej: det blev verkligen en endaste liten tummetott av alltihop - jag hinner inget. Jag jobbar deltid men är där heltid, ägnar så mycket tid jag förmår till flickorna och pappan i huset och utöver det är det nästan bara sova och hinna iväg och träna som hinns med. Mejlar inte mina vänner längre, hinner inte riktigt ringa, inte stryka kläderna, inte röja riktigt i högarna, ha välputsat och fint hemma som jag skulle vilja. Hur ni andra lyckas övergår mitt förstånd - jag tittar mig omkring och ser massor av allt det där jag själv inte mäktar med, men får inte ihop det. Kanske är det så att vara mitt i karusellen?

Vi jobbar på jobbet och när barnen somnar jobbar vi igen. Dagarna har bara flutit ihop på sistone. Snart ljus i tunneln, snart liten ledighet och innan det får den nyinstallerade tvättmaskinen gå några varv, barnen får en extra kyss på kinden, maken och jag har det riktigt fint mitt i soppan och ute tittar banne mig också vårsolen fram. Och något har jag hunnit, jag har faktiskt köpt mig ett par mellansäsongsskor. Fullständig kärlek i butiken, händer sällan, men alldeles så var det. Så de fick följa med hem. Har jag inget annat till våren så har jag i alla fall ett par schyssta skor. Man ska vara glad åt det lilla har jag hört. Å lilla och lilla, förresten: Egentligen har jag ju allt det stora också. När man inte hänger upp sig på de där små ytliga detaljerna.

. Glad vår1