Vet ni, det är lite som solsemester fast det snöar, är satanskallt och ganska mörkt fortfarande. Men det här med att gå till jobbet, ensam, att få sitta med kollegerna och dricka morgonkaffe och prata om allt från Rolf Lassgård och Mads Mikkelsen (åååååhhhh!) till politik och vinval är bara så härligt. Ingen som klättrar på mig och uäuä, ingen som får mitt kaffe att spilla ut, ingen något. Alla några är med pappa, har det jättebra med pappa och blir omhändertagna och älskade, Alla Någon Stor är på dagis sen i några timmar och Alla Någon Liten mår som en prinsessa. Och pappan mår också bra i det, även om de lägger ner Astra i Södertälje.
Faktiskt.
Även om. Även om det är skit.
Men jag, jag går iväg, är själv och jobbar på, använder huvudet, går på heleftermiddagsutbildning och tänker och koncentrerar mig så mycket att huvudet värker när jag går hem. Tänker för mig själv att jag har träningsvärk i huvudet för att jag är så ovan. Jag går och tränar, är ihärdig, och går hem till min fine make och mina vackra, härliga söta flickor som bara har det bra. Har det bra och mår bra och är med pappa. Och har saknat mig en liten smula.
Det är fint.
Och för övrigt, som kuriosa, säger vi att Lillis nu går: 22 steg i kväll. Hej Liten, välkommen ut i världen på egna ben!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar