Fina Storis, gud vilket vemod och vilken saknad jag känner när jag tittar på bilderna. Min fina starka nyfikna ljuvliga Puppi: Kolla. Det har redan gått ett halvår och du har blivit så mycket större redan på den här tiden. Åh gud att vara ensam hemma - vilken bitterljuv upplevelse. Titta så söt hon är, va!? Min unge. Man dör ju lite.
Ja, förlåt då. Förlåt en öm och blödig moder.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar