3 juni 2012

Rocka på

Vi rockade loss på Mora Träsk i eftermiddags. Den här konserten skulle vi gå på alla fyra, tänkte att Lillis kanske var lite liten, men att hon ändå fick följa med, för det är ju inte riktigt arenaspelningsljud i lokalen. Men GUD så härligt det var att ha med henne, hon var inte en dag för liten utan så oerhört med, helt galen, vild av lycka av musiken, hon studsade i min famn, armarna gick som små propellerblad på henne, hon klappade, viftade, diggade. Och skrattade. Det var en helt sanslös upplevelse för oss, ett riktigt uppåttjack. Ljuvliga lilla krabat att dela med sig av sån energi.

Efter konserten fick Pupp träffa Daniel Lindblom (gitarristen) igen. Lycka. Hon är lite kär i honom, "Han är min storebror", och hon pratar massor om honom, om än lite mindre nu än bara för ett halvår sedan, då det var Daniel all day long. I september träffade vi honom i Uppsala och tösen fick lämna över sitt paket till honom, alla sina nappar. Tandis hade bara några dagar innan sagt att det var dags att säga byebye till napparna. Pupplund själv packade dem i en påse för att ge dem till Daniel Lindblom. Jag mejlade honom och förberedde "Det kommer en liten tjej och ger dig sina nappar, jag hoppas du ser det som den förtroendehandling det är, och att det är okej". Han var förberedd och hon fick stolt, men blyg, lämna sitt paket, och i retur fick hon en signerad planch. Oh bliss, alla lyckliga och hon dessutom oerhört stolt.

Och i dag möttes de igen. Det är lite fint, det är kärlek. Ensidig, måhända, men stark är den. Och direkt när vi kom ut från Cirkus sa hon: "Kan vi inte, snälla, gå och se gubbarna igen snart?".
Självklart. Detta var inte sista gången, speciellt inte som Lillpiga nu börjar bli på hugget.

2 kommentarer:

  1. och DÄR började jag lipa, när Pupp lämnade över sitt paket med nappar. Gu så fint!

    SvaraRadera
  2. Ja, det var riktigt fint, riktigt riktigt fint. Om du bara hade fått en flaxkikare in i vårt hem under förberedelserna också, från det att tandis sa att det var dags, till det att hon kom hem, samlade ihop dem, sög på dem en sista gång och la dem i påsen, en efter en, knöt ihop och förberedde till lördagens konsert. Och så slog vi in paketet, skrev och ritade på det och så fick hon lämna det själv. Mycket mycket fint.

    SvaraRadera