Kovändning

Det är lite häftigt det där att det gick så snabbt att gå från världens argaste bebis till en ganska rimligt arg bebis. Eller rentav en bebis som folk säger "Vad snäll hon är" om (snäll, förresten, vad är det för sak att säga om bebisar. Kan de vara motsatsen? Uppsåtligt dum?). Nu har hon passerat tremånadersdagen (hurra!) och allt flyter på helt annorlunda - hon leker i långa stunder själv och är mer nöjd och mer med. Hon börjar busa med storasyster - roligast hittills är när vi badar alla tre och de "sparkar boll" mellan sig - Pupp sparkar och Lill blir sparkad med av mig. Och så räknar vi till tre och hoppar i vattnet. Då skrattar hon med ljud och munnen är upphetsat vidöppen i ett väntande skratt vid varje hopp. Pupp blir så oerhört glad - hon får respons och äntligen börjar ett systerskap ta vid.

Det var något mer jag ville säga. Eller egentligen hur mycket som helst, men jag har glömt.
Jo. Alltså - kanske är det en liten förlossningsdepression jag drabbats av också, tror läkaren som gjorde efterkontrollen på Danderyd på mig. Ska få samtal med sektionsledaren för förlossningen (som också förlöste mig efter 23 timmar) och så remiss till bup för samtal. Det blir bra. Vi får börja om på ny kula i sommarsolen - nyförälskelse, tid tillsammans och mindre skrik och mindre sjukdomar.
Allt blir bra.