(för tveklöst till Muminavsnittet där familjen får veta att julen kommer, men vem fan är Julen?). Jul närmar sig - gott och ont. Allt ska ske och jag bara älskar myset nu fram till det är dags, älskar att kura in mig hemma, tända ljus, spela soft musik och umgås. Men så är det det där med barnen, att kvällarna är så korta, alla så upptagna, alla har sitt. Det gick så fort när den tiden i livet kom. Eller så var det så att den förra tiden i livet var så lång att man hann vänja sig vid att det var på det viset, och nu ska man ställa om sig på detta. På dagisförkylningarna som avlöser varandra första åren, på att alla har sitt.
Du ditt.
Jag mitt.
Och ibland kan vi mötas.
Och här fortsätter vi att sova rätt jäkla oroligt om nätterna.
Barasåattnivet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar