Det är inte bara människor jag stör mig på. Jag stör mig på skitkvalitet också, på riktigt rutten kvalitet på saker. Senast - i ren destruktiv sjävömkan, när barnen bara var sjuka och sjuka och jag inte sov, gick jag ut och brände skjortan på okynnesshopping. Jag vet, helt fel - helt destruktivt. Men jag gjorde det, kände mig bättre och lite gladare och gick hem med mina kassar och överblickade köpen.
Nöjd. Bra grejer och fina grejer.
I går tog jag på mig ena tröjan. Åh den var fin, passade så bra, smickrande och bara jag. Gick ut på stan och kände mig bara sådär som man gör när man är lite ny, lite Piffig. När jag kom hem hade tröjan vuxit i alla fall två, kanske tre storlekar och hängde som ett tält, ärmen hade vridit sig ett halvt varv så att innersömmen på armen nu dekorerade underarmen mycket (o)klädsamt. Och tröjan var noppig. På några timmar!
I dag gick jag tillbaka. Hu vad det bar emot att vara gnälltanten där då, men jag gjorde det. Och så passade jag på att returnera ett par impulsköp (ja, du känner mig maken, du vet hur det är...). Och nu känns det bra. Men kvalitén stör mig - för jag tror att de kommer undan med ganska många såna saker. Man köper en 249-kronorströja, den blir lite ful men man ids inte gå tillbaka.
Gå tillbaka.
SÅ. Då fick jag sagt det.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar