Det är så skönt när saker bara får bli som de är - utan prestation, utan planering, utan något alls. Som i dag. Vi bestämde oss för att göra en badutflykt även om vädret var sådär. Långholmen. Direkt efter lunch. Packa en väska med badkläder till alla och några flaskor vatten och lite käk till Pytte och så upp på fyran. Hoppa av vid Högalid, norpa en kaffe på vägen och sen ner till vattnet, kläder av och plums i Mälaren och plask-plask alla fyra. Och sen lättöl och kaffe på kaféet (ljuvliga!) intill som jag inte ens visste fanns (och då har jag ändå gift mig på ön). Spontant och skönt och inget krav, inte bråttom, inget något. Och när inget något måste göras kan man göra vad som. Som att strosa runt ön och kika. Och strosa över till Hornstull och hamna på Moldau som vi pratat om i många många, seriöst många år, men aldrig kommit till skott med. Superfin service, löjligt mycken god mat och massor av folk runtomkring.
Puppis glad och med god mat anpassad för henne, Lillis jollrar och mumsar av sin gröt och suger på kex och vi bara glada. Spontana och glada i det lilla, i vår lilla bubbla. Och så hem till fots över Västerbron. I solen. Varm relativt sen sommarkväll, min man och jag och våra två vackra döttrar och jag vill nästan lipa lite för att alla de där bra känslorna också får plats - att de får välla in som stora varma mjuka vågen och ta över allt det där andra som skvalpat så länge.
Tack världsalltet för allt jag får.
Och för att vi får ha den fria tiden att fördela precis som vi vill.
Jag: en lycklig. På riktigt.
Fantastiskt. Det är liksom planerat spontant nuförtiden och man blir ju så glad. Tror barnen känner av lugnet och hur mycket man själv njuter och mår bra och då blir de själva lugna och välmående. Men iaf, verkligen fantastiskt. Jag kan känna känslan i hela min kropp. Lugn och ro och lycka. Sug in och spara, plocka fram en mindre lyckad dag. Kram :)
SvaraRadera