Brallis-Lillis verkar vara ute på andra sidan av sin senaste lilla livskris. Vi har haft ett par riktigt jobbiga veckor, varav det kulminerat den sista. Missnöjd, missnöjd, uääuäää. Mycket och ofta. Men så bedarrar det, hon visar plötsligt upp sitt söta lilla nöjda nylle och skrattar och börjar åter att jollra och ta för sig och svara på människors kontaktsökande på nytt sätt. Ser hunden på andra sidan vägen, röjer i lådor, käkar med våldsam aptit, sitter själv vid bordet och plockar med små kexbitar (nåja...smörgåsrån). Det är så häftigt - och så klättrar hon på oss i några slags första försök att krypa. Upp, upp, upp. Upp och stå och prova att gå på de där knubbiga små benen.
Lilla loppan. Lilla stora onge.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar