Sådär. Då var den 280:onde dagen av denna grosses kommen. 12 februari 2011. Ett sånt fokus det har varit mot den här dagen under denna evighet som förflutit sedan vi gjorde det där plustestet i början av juni förra året. En evighet - egentligen skulle det skrivas med stora bokstäver bara för att understryka vidden av det hela. Maj förra året, när liten puppa avlades, kunde vara för 1000 år sedan. Så lång tid har förflutit sedan dess.
Men till slut når man ändå framtiden och här är vi i dag. Magen stor som en spärrballong, röven minst lika stor. Och i magen en liten parvel, säkert mycket större än storasyster, men ändå en liten parvel som ännu bidar sin tid. Några dagar till. Men max sju. Om max sju dagar från och med nu ska jag nästan gå mitt itu av smärta. Det är lite bisarrt att tänka sig det - att man liksom har SMÄRTAN (nu med stora bokstäver) framför sig, men man vet inte exakt när. Hur obehagligt blir det? Eller blir det helt okej? Har jag glömt det även denna gång så snart hon landar på mitt bröst, alldeles rödblå och vitgeggig och med blodstrimmor på magen?
Lilla fina, kom nu!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar