Nu äntligen hemma. Fyra i kastellet, två flickor i vår säng, två vackra små barn. Våra döttrar. Tanken går knappt att omfamna - det är så stort, så gigantiskt. De ligger där, sida vid sida och sover och jag håller min fina starka karl i handen och gråter för att det är så ... fantastiskt. Tänk att ett möte för tio år sedan kunde leda till detta, till två välskapta barn i vår dubbelsäng i stan. Tillsammans.
Sen, senare, ska jag berätta om hur hon kom till världen. Men detta tynger jag ej er med nu - nu är jag glad, kär, varm och dessutom har jag ett glas amarone i handen och i köket stökar min powerkarl. Om honom ska jag också berätta annan gång - han var bara jordens bästa man under hela förlossningen. Vilken man. Tack älskling.
Ett jättegrattis till er!!! Har tänkt på er så mycket och säkert uppdaterat tio gånger om dagen :) Åh vad härligt, vilka mirakel. Njut och mys och grina lite. Tusen kramar!
SvaraRaderaÅåååååååååååh GRATTIS!!!!
SvaraRaderaSom vi har väntat och längtat efter detta inlägg :)
NJUT nu så berättar Du senare, jag väntar gärna :)
Tror jag måste grina jag med... GRATTISKRAM
Grattis! Hoppas du inte blev totalt överkörd av förlossningen gumman! <3 Heja dig! Och så mysigt!
SvaraRadera