Tänk så snabbt tio dagar i livet går. Hemma börjar en vardag ta form, Liten flicka äter bra, går upp i vikt bra, är nöjd och belåten och sover mycket. Nätterna har varit en dröm hittills - första veckan sov hon nästan hela nätterna - sex timmar på raken, vilket är ovärderligt som mamma. Sömn=tålamod. Nu kör vi ett litet skiftschema. Vi lägger Puppis, jag är uppe en stund, matar Lill, går och lägger mig och sover några timmar medan hon ligger på pappas bröst och snusar framför teven, på samma sätt som storasyster gjorde. Matar henne vid midnatt ungefär, sover fyra timmar, matar, sover lite till. Ungefär så går det. Det känns helt rimligt och det bästa är ju att mjölken kommit igång så att jag inte behöver sitta och jobba ihjäl amningsstunderna. Hon blir mätt på ett bröst och däckar.
Det är så fantastiskt att vara fyra i huset - det är så oändligt härligt att se storasyster ta sig an sin lilla lilla syster och visa henne livet och kärlek. Hon bär fram leksaker till henne och berättar för henne allt hon ska lära henne när hon blir stor, hon har förstått att de måste dela på leksarkerna och upprepar gång på gång "Vi ska dela på sakerna, lillasuuster". Det får hjärtat att nästan svämma över när jag ser henne stå och myndigt deklarera detta och nicka med huvudet bekräftande så att de blonda testarna gungar och de stora blåa ögonen bara gnistrar. Fina Puppis och fina Lillis - våra två döttrar. Det är fanimej ett mirakel och ett under större än något annat. Och jag är så tacksam. Så oändligt tusentacksam. Stjärnstopp.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar