28 feb. 2011
Snart om förlossningen
Snart ska jag berätta om förlossningen ty snart är det dags att sammanfatta vad det var jag upplevde där inne på sal 12 de där två dagarna det hela pågick. Eller de där 23 timmarna i alla fall. Man kan säga att det inte var som jag hade tänkt mig - man kan väl lätt säga att jag inte fick njuta fördelarna av att vara andragångsmorsa alls. Alla hade ju ingjutit mod och hopp i mig "andra gången går det myyyycket lättare". Fast andra gången gick det myyyyycket värre. Jag ska bearbeta klart. Sen teckna ner. Sedan arkivera och faktiskt inte föda flera barn. För så ont som det gjorde är fanimej inte rimligt att ha. Och för mig framstår det som ett under att kvinnor ändå gör det om och om igen. Kanske har jag förpassat det såpass till arkivet snart att jag känner mig redo en tredje gång, jag vet inte, men just i skrivande stund känns det helt otänkbart.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Oj, det ska verkligen bli spännande att läsa, kul att Du delar med Dig :)
SvaraRaderaLillis är helt underbar, och Puppis också för den delen!
Ni är ena magnifika bagare Du och Din karl ;)
hej vännen!
SvaraRaderaVarför känns det som om det där kunde vara mina ord?
Vi är äntligen, äntligen hemma. Och jag har hunnit glömma hur otroligt jäkla ont det gjorde och hur dåligt jag mådde. Saknar redan sparkarna i magen... ;) Jada, jada, nu ska jag njuta av att mjölken sprutar åt alla håll och vår lille knodd... barnvagspromenixer sinom tid?
kramar
Låter som att du har dramatiskt bagage med dig, att en sån liten söt godsak kan bringa så mycket olidlig smärta. Hur går det annars då, fick du lite ordning på amningen efter besöket på amningshjälpen? Och vad ska hon heta? Är suuupernyfiken, helt namntokig ju ;) Hoppas ni mår jättebra alla fyra. Storasyster är helt ljuvlig på bilden nedan, ser så stor och liksom kavat ut. Kram!
SvaraRaderaJag tyckte också andra gången var värre, fast i mitt fall kan det ju ha att göra med att jag precis varit rejält magsjuk. Men på något vis kändes smärtan mycket mer och jag tänkte också "aldrig mer". Å andra sidan gick återhämtningen betydligt snabbare andra gången.
SvaraRadera