Pannkisfrukost

Barnet på morgonen: "Mamma, jag vill ha en kall pannkaka till frukost".
"Men vi har ingen kall pannkaka".
"Joo... som i går" (igår är all tid som förflutit).
"Men det finns ingen pannkaka hemma, tyvärr".
"Kan du steka!?" (med förhoppning i rösten).
Moralmammans tanke: "Pannkakor i dag? Neeej, det är ju tisdag och pannkakor gör vi bara på helgen".
Eftertanke: "Det är tisdag, pappan har hemmaförmiddag och ska lämna på dagis, jag ska vara på sjukan vid tio, vi har all tid i världen innan det är dags för dagis och barnet kommer med ett specifikt önskemål. Måste jag vara moralmamma?"
Överläggande: "Nej. Klart jag inte måste".
Svar:
"Jamendet är klart vi kan steka ett par pannkakor. Vill du hjälpa mig?"
"Jaaaaaaaaaaaaaa!!!!".
Och så står vi där och vispar en enäggssmet med en liten skvätt mjölk och mjöl och så hjälps vi åt att grädda dem (jag gräddar och hon häller i smeten). Och ut kommer sex fina små pannkakor, två till oss var - och hon äter dem med god aptit, drar i sig stora glaset mjölk och lite yoghurt med rågkuddar på det. Rap. För si - Pupplund har ingen morgonaptit och att bara få i henne några skedar yoghurt brukar annars kräva en stunds förberedelser. Men här gick det som tåget, det var mysigt, det var off the ordinary record och det var lyx.

Och som bonus känner jag mig som värsta bästa mamman som inte lekte moraltant helt plötsligt. Man får faktiskt äta ett par pannkakor även på en tisdag.