När jag kom in på sjukhuset i dag mötte jag så många nya bebisar på väg ut mot bilar och väntande familjer. Det var helt fantastiskt att få kika ner i babyskydd och se helt nya människor bäras ut. Allra mest berörde dock familjen som kom med en liten skuttande 2.5-åring i fören - en liten tjej som var påfallande lik Pupplund med tottar i håret, kavatstövlar och klänning. Hon hoppade och studsade, precis som Puppis gjorde i samma korridor i går, och efter kom mamman och pappan stolta och glada med ett babyskydd dinglande på armen och i det låg ett syskon. Storasyster hoppade och stannade till, tittade ner på syskonet och hoppade sedan vidare.
Det där berörde mig så oerhört att jag började lipa, på riktigt, där jag vankade fram. Stora stora tårar rullade ner för kinderna. För det är ju mot det där vi ska - jag vill ju att det snart ska vara vår flicka som kommer fräsande med oss efter sig, och lillasyster i skyddet. Tänk om det blir så, tänk om vi ser så där glada och fina ut när vi får gå ut med vårat andra barn från sjukhuset?
För visst blir det så? Visst blir det så att hon kommer och vi ska gå ner för den där ärogången vi med?
Oj, oj, tänk att jag gick den där ärogången för snart 7 veckor sen, jag blev tårögd av att se alla blickar och alla som ojade åt den lilla, så stolt, så mallig!
SvaraRaderaOch snart är det Er tur, verkligen snart, på riktigt! Jag avundas Er!
Och ursöta bodyn är inhandlad på H&M, ett dubbelset med den och I ♥ Mom, finns på nyfödingavdelningen. KÖP!