Uppmärksammad

Jag behöver ju inte känna mig ouppmärksammad i min grosses skulle man kunna säga. Å ena sidan. Å andra sidan är jag högst ouppmärksammad på ett sätt som jag inte var av omgivningen när jag väntade storasyster. Det är alltid intressantare med det första barnet, det är uppenbart - det andra bara åker med. Kanske är det bra. Men vad gäller den yttre uppmärksamheten kan jag känna mig mätt nu. Tack, det är bra - ni behöver inte kommentera mera. Jag skojar med och klappar på magen och bekräftar att jooo, visst är den stor - ja, den är större än med Ellen och neeeej, det är faktiskt bara en och nej, den är inte större än den ska vara och beräknas inte födas tidigare bara för att magen är stor.
Alla kommenterar storleken på magen.
Jag skojar inte.
Och kommenterar de den inte så frågar de om jag har gått upp mycket i vikt.

Så nu får ni kalla fakta:
Magen är bamsestor. Varför kan man bara spekulera i. Sannolikt för att det är andra barnet på ganska kort tid, för att magmusklerna inte är lika starka den här gången, för att det är en annan graviditet. Men vad vet jag? Jag önskade inte att få storstadens största mage, tro mig - jag hade det inte på önskelistan, och ja - jag lovar - jag bävar för vad det blir för slutresultat när den sjunker ihop.
Och nej. Eller ja. Hur ni nu vill ha det: Jag har inte gått upp groteskt mycket i vikt. Ej heller nästan inget. Jag har gått upp åtta kilo. Och på mig som är kort och tjock är det mycket, ja, det är mycket. Men inte osannolikt mycket.
Och nej - jag tror inte att jag blev lika stor med storastyster. Ja, kanske sista veckan innan den sjönk, men ja, jag har fem veckor kvar.

Så.
Sluta kommentera nu. Jag vet att jag är kläckfärdig, jag vet att jag ser skojig ut, jag vet att det är frestande att lägga tassarna på den här kulan - men jag avböjer närmanden från andra än mina närmaste vänner, okej? Man kan, utan att överdriva, säga att tjejen på Bodyshop som häromdagen stod och verkligen strök på mig om och om igen med båda händerna gick över gränsen. "Åh vilken fin mage! Å förlåt mig om jag känner på den, men jag bara ääääälska bebismagar. Vet du vad det är? Är det en tjej eller en kille? Åh jag måste bara känna lite till".
Och jag häpnade och bara stod där helt sjukt förvånad över det som hände. Va!? Gör man så? Går man loss på en helt främmande människas kropp utan att ens ... fråga?
Jag fattar inte att jag sa stopp - stopp och backa - det är min mage och du ska hålla dina tassar på dina flaskor och inget annat.

Usch.

Så.
Så var det sagt.
Godnatt.
I all välvilja.