Sista bm-besöket avklarat. Från och med nästnästa tisdag kör vi ctg-kurvor ett par gånger i veckan ända fram till slutet. Dagens besök var som ett litet avslut. Lågt blodtryck, uselt järn, starkt bebishjärta och för övrigt goda sockervärden, som känns som det allra viktigaste. Och kanske bäst av allt var väl att barnmorskan tror att hon vänt sig rätt. Dock inte fixerad, men hon tycker att det känns som om huvudet är ned. Tro mig när jag säger att jag hoppas.
Storfröken här hemma längtar så mycket efter sin lillasyster att jag nästan inte vågar tänka på hur reaktionen skulle bli om det inte går som vi hoppas. HOn pratar lillasyster hela dagarna, hon visar henne saker, låter henne smaka på det som är gott, pratar och omhuldar för allt vad hon kan. Det första hon säger när hon vaknar (förutom "Var är min väska?") är "Hej lillasyster, jag gosar dig!". Och så leker hon ibland att lillasyster är ledsen och då säger hon "Såja lillasyster, var inte ledsen. Jag är här". Det är så fint att hjärtat bara svämmar över.
Men sannolikheten för att det inte ska gå bra känns väldigt liten... klart ni ska våga tro att det kommer en lillasyster! Varför CTG-kurvor?
SvaraRaderaJa, vi får hoppas och tro på det. CTG-kurvor till följd av diabetes. Det är rutin på alla diabetesmammor - sista fyra veckorna gör man oftast två kurvor i veckan för att hålla koll på barnet. Skönt och tryggt. Det plus blodtryck och urinprov för att utesluta havandeskapsförgiftning, bland annat, som är vanligare hos diab-mammor. Vi gör ju väldigt många fler ultran än vanliga mammor också - vecka 28, 32, 36 är rutin. Ev vecka 40 också vid behov, för att se att tillväxten inte brakar iväg eller avstannar.
SvaraRaderaVåga tro, det blir inte bättre för att man inte vågar det.
SvaraRaderaAh, bra att bli kollad mycket... tycker det är jätteskönt. också. Om två veckor ska vi titta igen. Men egentligen tror jag att det skulle ha räckt med att lyssna, men nu får vi ju veta hur stor han är också. Skönt att veta hur mycket bebis ungefär man ska trycka ut...